Mediegranskning

Detta påstående är förstås inte sant. För alla vet ju att han är en hjälte. En man som har kämpat för sitt land. Men i USA är det många som fortfarande anser att han är farlig.

En persons hjälte är någon annans terrorist. Ett mynt har alltid två sidor. Det är inte lätt att veta vilken sida av myntet man ska lita på. Som tur är har vi ju medierna till hjälp, som kan hjälpa oss att få den rätta informationen. Så att vi slipper tänka själva.

Att det sedan kan bli tokigheter i media är kanske något man får ha överseende med. För om vi medborgare har svårt att hantera informationen, hur ska det då inte vara för alla stackars tidningar, TV och radio som måste översvallas av fakta, siffror och namn?

Jag menar, man måste väl ha viss förståelse för att det kan falla bort en siffra här och där. Jag tänker på när SVT råkade säga att det kostar 90 miljarder dollar att övervinna hungern hos alla amerikaner, när det egentligen var 9 miljarder dollar som det handlade om. Att den informationen aldrig rättades offentligt får man kanske ha överseende med. Det var ju faktiskt bara en fjuttig liten nolla som trillade bort. Hur petig får man vara?

Och ibland får man se det från den humoristiska sidan. Titta exempel på Italiens nyomvalde premiärminister Silvio Berlusconi. Att en tysk organisation sprider en fejkad film av honom på nätet som en sexfixerad politiker är väl inget att bry sig om. För det är väl bara kul att se en politiker som tar sig rätten att på en öppen gata sätta på makten (läs; en kvinnlig polis).

Och att behöva gå ut med förtydligande information om varför han har jämfört sig med Jesus när han säger att han är ” Un povero cristo ” är väl lite onödigt. Uttrycket betyder egentligen ”försvarslös människa”, men eftersom det tillhör den italienska kulturen så behöver väl inte vi bry oss om det. Italien ligger ju så långt bort.

Att vår egen radiokanal P3 deklarerar att Irak har kärnvapen utan att hänvisa till någon källa kanske inte är den bästa av journalistik. Men de kanske blandade ihop Irak med något annat land. Det är så lätt hänt.

Fast det är klart. Ibland kan det bli lite väl magstarkt. Som när TV´s nyheter i sitt reportage om det fruktansvärda terroristdådet mot USA den 9/11 visade ett filmklipp av en arabisk kvinna som jublade. När det uppdagades att filmklippet egentligen kom från ett flyktingläger dit det just hade anlänt en konvoj med bröd, var det nog många mig med mig som satte kaffet i halsen. Och började fundera på vem det är som äger makten. Egentligen.

Vems ord är det som ska få bestämma min sanning? Aftonbladet eller Expressen? Den stora massan eller de vinklingar som inbringar mest rubriker?

Att Silvio Berlusconi är en skurk och bedragare är ju något som alla vet. Känner till. Är informerade om. Av media. Så då måste det vara så. Det är ingen idé att ifrågasätta det. Eller?

// Annica